Ännu än måndag är snart över och jag sitter på jobbet på ännu en rast. kl 21 går jag hem och drar täcket över huvudet.
Tänk hur humöret kan vända så snabbt?
Jag har ju vetat länge att en dag kommer detta vikariat ta slut, men jag vill inte. Inte än. Nu ska man ut på jobbmarknaden igen och få tillbaka denna ständiga ångest över hur man ska få ihop det till slutet av månaden då alla dessa skit räkningar ska vara betalda.
Det är nu jag vill vara så där snuskigt rik och inte behöva tänka på morgondagen.

Kommentera

Publiceras ej